När vi var i Stockholm...

... fick jag ett sms av min käraste, finaste Fredrik som uppmanade mig att "Vi MÅSTE träffas - om så bara i fem minuter. Du kommer inte undan!". Lydig som jag är promenerade vi därför till hans kontor, som ligger på Norrlandsgatan precis vid PK-huset.

Okej. Fredrik jobbar alltså som marknadschef på ett företag som heter Select Collection; ett företag som specialiserar sig på luxuösa resor världen över. Fredriks jobb innefattar därför bland annat att besöka hotell som han kan tänkas signa till agenturen. Nu var han nyss hemkommen från en liten retreat på Seychellerna där rummen kostar 37.000:- natten för oss vanliga dödliga ("men älskling, frukost, lunch och middag ingår iallafall"). Men gratis för Fredrik dårå.

Så här presenteras Fredrik på hemsidan. Det är vansinnigt roligt att hans besatthet av flygplan och flygbolag nämns som ett av hans expertområden! :D

Jag mår så otroligt dåligt över sådant här. Jag är så förbannad över att jag inte är rik för jag är vansinnigt bra på att spendera pengar och skulle må skitbra av att bo på denna typ av spa-hotell. Fredrik är gay och jag försöker desperat få honom att inse att det finns kulturer lite överallt som inte godkänner homosexualitet och då kan jag följa med som fru/förkläde istället för Sebastian. Han nappar inte. Livet är orättvist.

Men tillbaka till kontoret: Vi möts av piedestaler som har stora genomskinliga glasurnor högst upp. I varje glasurna ligger det olika typer av sand, med en skylt: "Blablabla resort, Fiji Islands" "Blablabla beach hotel, Maldives" och så vidare. Sand från olika lyxresorts i världen, som man kan känna på.

Och så har de precis inrett ett vansinnigt flott Spa, som är inrett i österländsk stil med thaimassörer som säsongsjobbar på Select - men i vanliga fall jobbar på välkända Six Senses och masserar kändisar som typ Bey***e och Mad***a, men som inte får nämna sina klienter vid namn, naturligtvis...

För att det här inlägget inte ska bli en novell om hur fantastiskt och vackert det var på kontoret/Spa-avdelningen avslutar jag istället med några bilder som talar för sig själva...