Idag arbetade jag...

... min officiellt Sista Dag på jobbet. Jag känner inget särskilt faktiskt, jag som är så blödig annars. Men jag känner inte att det är slut på riktigt - jag kommer ju jobba extra någon gång då och då. Och så känns det inte som ledighet, eller som ett avslut, det känns bara som om jag ska vara hemma med ungarna ett tag.

Mattias tycker att det känns väldigt vemodigt - redan i morse när jag satte på mig skjortan så kommenterade han om att det var sista gången. Och så tänkte jag dra ett skämt om hur de ska klara sig utan mig borta på Nobel - när frågan egentligen är hur jag ska klara mig utan dem?

Jag har hjärtat McDonald's sedan 2002. Jag har slitit och sprungit vid tokrusher. Bärt tunga bibar. Städat och putsat och fyllt på saker. Gråtit och svurit och skrikit.

Men fan vad roligt jag har haft! Överlägset bästa tiden i mitt liv. Jag har träffat min man där, och jag har fått fantastiska vänner som varar hela livet.

Lite sorgligt är det nog ändå, att denna era är över.