VILKEN JÄVLA NATT.

Med stora bokstäver.

Vid halv ett-tiden när jag skulle gå och lägga mig, vaknade Love till. När han en timme senare inte slutat snurra och sparkas, gav jag upp och tog med mig Love ut till soffan.

Där satt han yrvaket men lycklig över att slippa sova, och kollade på Djurpolisen i Miami - men det var en sådan skabbig hund med så jag blev alldeles illamående och fick byta kanal. Sen kom jag på att jag kanske mådde lite illa för jag var hungrig, så jag gick ner och gjorde mackor till mig och Love.
Sedan kollade vi på Ultimate Fighter, men kom på att det här kanske inte är rätt inspirationskälla för en våldsam drakpojke, så vi bytte igen.
Då hamnade vi på något program som hetter Insomnia på Comedy Central. Det handlade om vad folk egentligen sysslar med när vi vanliga sover. Och han besökte en S/M-klubb, pratade med några svarta killar i Brooklyn som klädde ut sig till ridande cowboys på helgnätterna och hälsade på på en soptipp, där det rullade ut både soffor och kroppsdelar ur sopbilarna 24 timmar om dygnet.
Vid kvart över fyra - I repeat - KVART ÖVER FYRA på morgonen frågade jag Love om vi kanske skulle gå och lägga oss igen? Och det ville han.

Nu är lägenheten helt öde. Min arsenal har gått över till mamma för lite lunch, och jag tror att jag ska överraska dem med lite celebert besök! Men inte en chans att jag orkar trycka i mig kalops till frukost.

Sen finns det ju stunder...

... då det är väldigt lätt att gilla drakarna. Till exempel när de sitter stilla och tysta i två minuter i soffan alla tre. (Nu har de visserligen fått varsin klubba som muta, men det bortser vi från just nu när det känns så fint och bra.)

Och så tycker Love att man ska skåla med klubborna.

Det här var eftermiddagen...

... gud glömde. Nu ryker ett av barnen, tänkte jag. (Minst ett.)

Det började med att jag fick ett klassiskt mammautbrott efter Bergviksturen VAAAARFÖÖÖÖÖRRR KAN NI AAAAALDRIG SLUTA TJAFSA???? och det satte väl standard för resten. Ludvig grinade, Love skrek och Molly bara surade.

Och när jag skulle ta fram mina tennisbollar jag använder när jag torktumlar dunjackor, fanns där inga. Istället hittade jag ett litet mjukisfår med uppsprättad mage nertryckt i röret. LUDVIG! Du hade sånt här mjukisfluff över hela händerna häromdagen! Varför har du tryckt ner ett får i röret? OCH VAR ÄR BOLLARNA?

"De slängde jag in under Loves säng, och sedan vet jag inte vart de tog vägen."

Utbrott nummer två (eller tre? kanske även fjärde) MEEEN KAN NI HÅLLA OOOORDNING PÅ SAKER??? OCH LÄGGA TILLBAKA NÅÅÅÅN GÅNG?

Fan, kan man inte vara rädd om sina grejer, muttrade jag för mig själv. Då kom Molly och såg ut som sju svåra år. Då har hon lagt Justin Timberlakes inramade autograf i sängen. Och sedan råkat sätta sig på glaset.

MEN VA FAAAAAAN! Nej, nu blir jag galen! (hyperventilerade) Vi struntar i allt det här nu, och går ner och lagar mat.

Mmmm yeah. Ludvig rapade konstant (*rap* ursäkta! *raaap* hihi, ursäkta igen!), Molly vände uppochner på ett tortillabröd fylld med riven ost och Love hespratade efter att ha blivit tillsagd tretusen gånger att inte skrikprata.

Glömintebortattälskabarnen.

Känner mig betydligt...

... piggare idag. Väldigt ont i armen fortfarande, men inte samma illamående idag. Kroppen känns inte lika misshandlad heller.

Har precis hämtat hem Molly och ätit lunch. Ska ta itu med dagens tvättberg, och sedan ska vi ta en tur ut till Bergvik. Så trevligt, va! Längtar som en tok till våren då man faktiskt kan hitta på roliga saker utomhus.

... och ja, det kan man väl nu också om man är lagd åt det hållet... men i vår familj går man nästan i ide under vinterhalvåret. Och vi frågar oss dagligen hur det kan komma sig att vi bor i ett land där man måste använda artificiell värme för att upprätthålla normal kroppstemperatur i nio månader om året.

"Gud vad glad jag blir...

... att Stefan Sauk fick så bra poäng," sa Mattias precis. Vi sitter och kollar på Let's Dance, bara han och jag. Pojkarna sover och Molly övernattar hos en kompis.

"Jag menar det! Jag tycker att det här är skitbra!," utbrister han lyckligt. Jag skrattar lite åt honom. Men så blir han plötsligt lite allvarlig. "Men vad fan har hänt med mig? Var är rockern i mig? Här sitter jag som värsta Svensson och är genuint glad över David Hellenius skämt i Let's Dance."

Ja, så är det. Vi börjat kanske bli vuxna trots allt?

"Vi måste se lite mer på Blood In Blood Out för att väga upp det hela. Det gillar ju du, vato loco!," säger han.

"Ey carnal, orale" svarar jag.

Åsså var vi 15 helt plötsligt igen.

Fredrika! Jag är INTE...

... gravid. Jag är dödssjuk i sviterna av vaccinationen igår.

Jag har äntligen lyckats masa mig upp. Jag var tvungen att äta en halv banan alldeles nyss, så jag slapp ta alvedon på tom mage. För hjälp vad jag har mått illa inatt. Jag tänkte att om jag rör mig en millimeter så kommer jag att kräkas rakt ut och splatta ner barnen och allt. Mattias talade om för mig imorse att illamående faktiskt också är en biverkning av sprutan.

Och så har jag så otroligt ont i kroppen. Allt känns fel och obehagligt och jag har ont i ryggen. Igår kväll kunde jag och Ludvig inte gosa något eftersom ingen av oss kunde ligga på den ömmande armen. Så vi låg där bredvid varann på rygg och höll varandra i handen.

Lägenheten är varm och kvav som av sommarstugevärme, så jag har öppnat och vädrat. Och ligger under dubbla duntäcken. Fy fan vad jag mår piss.

När barnen var nere på...

... vårdcentralen för att vaccineras mot svinis, skakade den norska BVC-sköterskan fram en vuxendos och vips! så var även jag vaccinerad. Nu sitter jag här och väntar på bieffekter. Har lite ont i armen, men mår verkligen illa. Tror inte att det har med sprutan att göra, för det finns vissa andra alternativ:

1. Magsjuka. Har ju kommit och gått i det här hushållet. Kanske är det dags för en ny härlig vända.
2. Gravid. Mådde illa när jag vaknade i morse också.
3. Middagspizzan. Åt en halv i rasande fart. (Vi skulle egentligen ha ätit soppa och smörgås till kvällsmat, men alla tyckte att vi var värda något roligare nu när vi snart ska förvandlas till grisar.)

Jag är trött också! Kanske ska gå och sova i rimlig tid idag.

Love sov riktigt bra inatt...

... och gav oss sovmorgon till 05.55 idag! Då var det naturligtvis så att Ludvig kissade på sig vid 04.30 istället, åsså var man halvvaken efter det. Är det inte det ena så är det det andra eller femtioelfte eller nåt.

Denna dag bjuder på ett morgonpass med min PT, en tur till ICA, tvätt, tvätt och åter tvätt - och sedan ska vi ner till Gripen och vaccinera barnen. Framför allt Ludvig minns första svinissprutan med skräck - Molly var väl inte heller helt överlycklig - så jag har lovat att han ska få köpa en godisbit på affären som han kan få efteråt när han varit duktig.

En mutande mamma, japp, sån är jag! Godis is da shit.

Det finns ingen ände...

... på det här snöandet. Oavsett vilket fönster jag tittar ut igenom är allt täckt med snö. Och nya flingor virvlar omkring i blåsten.

Tur att man kan mysa inne. Molly hade studiedag idag och jag är fortfarande hemma med Ludvig. Han är i princip frisk nu, men eftersom jag skulle ta ut VAB imorgon igen för andra dosen vaccin mot svininfluensan, kunde han lika gärna få återhämta sig i all stillhet idag.

Efter att ha hämtat Love, tände vi ljus och gjorde mackor i smörgåsgrillen till mellis. Och så var det rätt härligt att titta ut på snöyran, medan innetemperaturen var ungefär 25 grader i köket. Här behöver ingen gå kall precis!

Vi håller på med lite...

... insomningsträning, kan man säga. Det är Love som ska tuktas.

Från att ha legat bredvid honom i en och en halv timme vareviga kväll - så otroligt påfrestande! -, har vi nu succesivt flyttat ut ur rummet. Först satt vi vid fotändan, sedan på en pall vid dörren. Igår var första natten då jag satt på pallen utanför dörren - men fortfarande så han kunde se mig, naturligtvis. Han somnade på en halvtimme.

När jag går och lägger mig så tar jag med mig Love in, för enkelhets skull. Egentligen borde vi avvänja honom vid detta också, så vi kunde få sova bredvid varandra någon gång, Mattias och jag. Fast... äsch, vi vill ju inte ha fler barn så det kanske är helt meningslöst? Å jobbigt att ta itu med! Å synd att inte få snosa småpojksnacke... nej, det blir det inget med känner jag.

Här har Love slocknat själv...

... och här ligger Ludvig redan parkerad i vuxensängen. Smågrisar!

Idag kom farmodern förbi...

... på ett uppiggande besök. Ludvig fick ett paket i sjukpresent, som innehöll en Byggare Bob-tidning med ett måttband. Och hjälp vad han ska mäta saker nu! Han skulle tillåmed mäta badkaret när han skulle bada.

Jag fick en bukett tulpaner - rosa, naturligtvis.

Farmor bjöd småpojkarna på glass. Love åt med härlig aptit, men var samtidigt lite bekymrad.

Han pekade på stolen där han hade spillt. Ah, naturligtvis!

Sen var han också lite trumpen för att glassen var slut.

Så kom då det där...

... jävla brevet från Norrstrandsskolan. "Tack för visat intresse av musikklass. Tyvärr erbjuds ditt barn ingen plats, men kom ihåg att uppmuntra ditt barns musikintresse bla bla... man kan alltid vara med i kören bla bla BLAAAAAAA".

Så var det med det. Molly kom inte in. Mollys bästis V kom in - de som hängt ihop sedan dagis. Molly gråter och gråter.

Återigen blossar min vrede upp över att en kommunal skola har inträdesprov till vissa klasser. Att man ska sålla bra nioåringar från dåliga. Att vissa nioåringar duger och andra inte. Det är för jävligt att det ska vara så här! Ge ALLA som vill in plats i musikklass - gör tio klasser om så krävs! Jag betalar lika mycket skatt som alla andra - min dotter har rätt till det här.

Vilka blir antagna? Sådana som redan är duktiga, så det ska vara lätt att lära? Eller sådana som har ett brinnande intresse och vill utveckla sin musikalitet? Handlar inte skolgång överlag om att man börjar på noll och stadigt klättrar uppåt?

Molly var missnöjd med sin insats redan efter testet - och det var väl ingen som egentligen trodde att hon skulle komma in. Men när man får pappret svart på vitt... det är hårt tycker jag. Samtidigt är det väl bra att hon inte kom in, så hon inte ständigt känner sig sämst i klassen - om det nu är så.

Jahapp! Nu tar vi nya tag. Och till hösten börjar en ny era utan bästa kompisen.

Åsså ett tu tre...

... så var han piggare igen, denna kära lilla Lolly.

Vaknade med lite feber i morse, men vid god vigör. Så nu har vi spelat Super Mario (jag spelar, Ludvig berömmer) och kollat på Diego och Ni Hao Kai-Lan. Vilka sjuka namn barnprogrammen har nuförtiden! Och ungarna kan både sjunga på engelska och räkna på kinesiska.

Ja, Jesus vad sjuk...

... han är Ludvig. Snacka om att gå från noll till hundra på två röda.

Idag när han kom hem ville han inte äta eller dricka, utan bara grät. Jag gav honom därför lite flytande alvedon, så han skulle bli piggare och få i sig lite vätska. Tio minuter efter medicineringen fick han våldsamt ont i magen och kräktes rakt ut. Alvedonet hade dock hunnit ge effekt och han åt strax därefter tre pannkakor.

Sedan har det svängt ett antal gånger idag, men utan medicin sover han mest - eller gråter. Och har en bit över 39 i feber. Imorgon kommer farmor och piggar upp litegrann. Och så hinner mamman åka och handla lite.

Ja, han sa ju sådär...

... imorse Ludvig, att han var så trött att han kände sig sjuk. Och jag hann ju iallafall vara på jobbet i en och en halv timme innan dagis ringde. 38,6 graders feber. Jippi. Började gråta av utmattning. Tar det aldrig slut?

Och sedan körde jag iväg från jobbet som en parodi på mig själv, med en frusen bakdörr som åkte upp i varenda jävla kurva.

Nu har han sovit i en timme och ligger och huttrar på soffan. "Ska jag aldrig bli frisk?," kvider han redan. Nej, kanske inte!

Love vaknade klockan...

... 04.45, efter att ha halvskrikit hela natten. Sista gången jag kollade på klockan och undrade om jag sovit överhuvudtaget var hon 03.30. Ludvig blev väckt av ännu mer Loveskrik strax innan klockan 06, och han sitter nu i soffan och säger att han är så trött så han känner sig sjuk.

Nu väntar jobbet. Gött!

Livet har återgått till det vanliga...

... i su casa. Vi hade en superskön morgon och gick inte ur sängen förrän halv elva. Mattias åkte till Wallinders och köpte söndagstidningarna och färskt bröd. Sedan tog vi en promenad i kylan innan vi hämtade småpojkarna på eftermiddagen.

Nu har jag ätit middag, sorterat tvätt, badat barn och förfärats över Arsenals förlust mot Manchester United. Senare ikväll ska jag ägna mig åt att packa traderaauktioner som hittills ligger uppe i ganska många tusenlappar. Å det behövs kan jag säga! Pojkarnas garderober behöver uppdateras - bara en sån sak som att både Love och Ludvig växt ur alla sina jeans blir inte billigt! Snart är det dessutom dags för vårpjucks och jackor å allt vad det är. Åsså, just det, skulle väl försöka spara lite till Florida också?

Det är fridfullt i...

... hemmet. Mattias dricker en öl i soffan och jag tuggar i mig chow mein framför datorn.

Barnen är hos mamma, jag har shoppat lite med Titti, och har precis tränat ett extra långt pass så jag kan äta brieost och kex med lite bättre samvete idag. Jag kanska ska ta en drink också?

Jag ska ta ett långt skumbad och göra hårinpackning och lägga ansiktsmask. Sedan ska jag ligga i soffan och slappa och se på Robinson-finalen. Jag ska sätta på mig mina fårskinnstofflor och ta med täcket ut till soffan. Tända ljus och bara slappa.

(Å så vareju det där med tvätten också. Tre proppfulla maskiner som ska sorteras och vikas. Men jag förtränger det ikväll.)

Så vad har morgondagen...

... i sitt sköte då? Mattias jobbar och Molly ska till sin pappa. Titti skulle eventuellt komma över på en fika. Vi försöker ofta få till det, men med ganska tajt livsschema är det inte alltid lätt. Plus att det alltid kommer annat emellan (läs: sjuka barn).

Jag tänker lämna barnen vid tvåtiden hos mamma, när Love sovit färdigt. På så vis hinner jag till Paviljongen en snabbis. Köpköpköp.

Så var det då en lämplig kvällsaktivitet när vi har barnvakt och allt. Som vanligt borde vi ta på finstassen och ge oss ut i det pulserande nattlivet i denna metropol. Men... som vanligt så står sova väldigt högt upp på listan, så det slutar väl med att vi äter något gott, degar i soffan och sover till... klockan sex. Den där förbannade inställda klockan. Skönt ska det bli iallafall.

Love har börjat prata...

... en del nu. Det han säger mest (och bäst!) är mamma och bajs. Härlig kombo tycker jag.

Han brukar komma hem från dagis och sjunga också. Idag var det "tänk om jag hade en liten, liten apa..." och igår var det någon sång med mamma haj och pappa haj.

Han kan säga Molly och mormor och banan och mjölk. Tack och hej. Och napp och mun och apa. Duktig, duktig son! Och så blev han väldigt glad över tanken på att få sova hos mormor imorgon och över att få godis. Perry perry.