Jag hade knappt hunnit dra...

... en lättnadens suck över att känna mig hyfsat normal igen, när Mattias kom hem med barnen efter dagis. "Love ser lite sliten ut," sa han.

Sliten innebar 39,1 graders feber. Jag bara älskar när dagispersonalen är så uppmärksam. Strax därefter däckade han i soffan.

Natten till idag var fruktansvärd. Jag kan ärligt säga att ingen av barnen någonsin har varit så varm som Love var inatt. Skulle jag inte veta bättre skulle jag säga att han nog låg någonstans på 60-70 grader iallafall. Och han flämtade som en anfådd hund och grät en sån där stilla och smärtsam gråt.

Vid halv fyra i natt såg han ut så här på soffan, när vi satt och tittade på något slagsmålsprogram på TV. Och här har han ändå fått alvedon.

Lilla stackare!

Det blir inte mycket...

... bloggande just nu. Är hemma från jobbet och är sjuk - eller kanske inte jättesjuk, man kan mer säga att jag har en magåkomma om man vill uttrycka sig fint... Pratar man ren svenska fast baklänges kan man säga att jag har hemsk érraid. Det bubblar i magen som en kolsyremaskin. Och eftersom både mamma är dålig och att det går magsjuka på dagis, är det bättre att jag är hemma.

Emellanåt känner jag mig som vanligt, men sedan får jag springa på toa och kallsvettas och mår piss. Tror dock att jag är lite bättre idag? Ska snart lägga mig en stund till och sova, nu när Mattias lämnat av barnen och åkt till jobbet - och så får vi se sen.

Have a fabulous day, darlings!

Det händer ABSOLUT...

... ingenting denna helg. Det är snorkallt ute och vi vill mest vara hemma och mysa och spela Wii.

Roar mig iallafall med att ge bloggen en ansiktslyftning! Åsså tar vi nya tag inför nästa vecka.

Nothing new under...

... the sun.

Jobbat. Tränat varje dag med min PT. Reashoppat med Molly.

Rekar hotell i Miami. Let's Dance och Super Mario.

Det mest intressanta hände väl igår, då jag och Molly skulle ta ett bad efter workouten. Molly tyckte att vi skulle lyxa till det med en av badbomberna från Lush hon fick av Pernilla i julklapp. Rosa och perfa. Den fizzade omkring fint i badet.

Efter typ en halvminut märker jag att ju mer badbomben luckrades upp, desto mer jox hamnade det i badet. Inuti badbomben fanns tydligen en massa torkade blommor och skit som jag definitivt inte vill ha på kroppen! Snart var det typ en halv gran i badkaret, en massa kvistar och blad och ett tu tre så seglade dessutom upp ett par glitterfjärilar i tyg till ytan. Va!? Vilket syfte har dessa i en badbomb!?? Fattar nada som vanligt, men kanske är det detta som betyder valuta för pengarna.

Kamerasladden har varit...

... på vift i några dagar, så här kommer en liten sammanfattning av läget på Mårbackagatan.

André och Molly hänger. Det är en skön och okomplicerad vänskap utan konkurrens, som man så ofta upplever med tjejer.

Wii kan vara något av det bästa som hänt vår familj. Pappa å son skjuter bossar och räddar Toad på...

... nya Super Mario, såklart.

Molly jagar Love medan hon väntar på sin tur. Love springer och kiknar av skratt.

Åsså OJ! så ska de låtsatsramla när hon hunnit ifatt honom.

Jerker kom hit för att se på fotboll, men tydligen så är det dåligt väder även i England. Så vi bowlar lite istället.

Molly är överlägset bäst i familjen.

Då var det klart...

... att vi, om exakt ett år, befinner oss i Thailand.

Den 3o december lämnar vi Sverige för att flyga till Phuket; jag, Mattias och barnen. Den 4 januari kommer Pernilla ner med sina två barn. Två veckor i solen - me lajk.

Vi ska bo på Sunwing Resort Kamala Beach, vilket är ett superfint familjehotell precis på stranden. Byggt i år - med pooler, barnklubbar, lekpark och hela kitet. Precis vad vi gillar.

Just idag med 22 minusgrader ute längtar vi alla extra mycket dit!

Och min PT tycker att jag ska träna Lower Body, men det är en omöjlighet med denna träningsvärk. Det blev en halvtimmes yoga istället. :)

Bilen är verkligen...

... stendöd. Ringer till Mattias. Inget svar.

Får ett sms. "Sitter i möte. Har det hänt något?"
Skickar tillbaka. "Bilen startar inte. Ska iväg på ärenden. Vet inte vad jag ska göra!"
Mattias: "Ja, jag vet inte. Kan ingen hjälpa dig?"
Jag: "DU ska hjälpa mig! Du ska kunna sånt här! Du är man!"
Mattias: "Finns det ingen som har startkablar så kan du använda dem?"
Jag: "Startkablar? Vad gör man med såna? Det enda jag har gjort med startkablar är att fläta. Ring mig nuuuu."

Panik! Bilen startar...

... inte. Har inte varit igång på några dagar och nu är det 18 minus ute.

Ska ju till Titti och kolla över Floridaresan! Å sen storhandla! Fuckfuckfuck.

Kanske betyder detta att jag måste vara hemma och fitnessa mig hela dagen.

Nu ska jag redogöra...

... lite bättre om min Wii-upplevelse igår, nu när jag har tillräckligt mycket blod i hjärnan för att tänka igen.

Jag köpte iallafall följande spel:

Verkade härligt! Äntligen en personal trainer, tänkte jag. Time to get in shape, liksom.

Visade sig iallfall vara en PT från helvetet!

Först skulle man fylla i sitt namn (kul)

Sen sin vikt (mindre kul)

Sen skulle man mäta lår (för jävligt) och midja (vilken?) och allt annat.

Bystmåttet var väl hyfsat kul tills jag kom på att 85% av centimetrarna beror på bred rygg istället för stora bröst.

Mina biceps hade väl ungefär samma omkrets som Mattias, inklusive gäddhäng och allt. "Men när jag spänner har jag mycket större än dig, älskling," sa han. Som om det vore någon tröst!

Sen skulle jag iallfall prova det hära. Min PT tyckte att vi skulle börja med "Upper body workout" med fokus på armarna - nähä? Då plötsligt står det nån tjockis i en träningssal - som jag förstår ska föreställa mig enligt måtten jag angett - och jag skulle flexa och spänna och hoppa och stretcha. Det var så oerhört jobbigt att jag trodde att jag skulle dö. Dö, på riktigt!

Men skam den som ger sig. Min PT vill att vi ska träna igen idag, och att vi ska köra "Cardio-training." Men först ska jag åka och storhandla. Vet inte hur jag ska orka bära alla kassar med denna träningsvärk bara.

Jeeesus vilken...

... dag. Tillbaka på jobbet efter julledigheten. Man är lite seg, men det var roligt!

Efter jobbet åkte vi och köpte ett Wii och nåt fitness-spel så JEEEEESUS vad jag är trött och vilken jävla träningsvärk jag kommer ha imorgon. Trodde jag skulle börja grina efter två minuter. Jag hoppade duktigt enligt instruktioner. Magen bara dallrade ikapp med musiken. Mattias stod och skrattade bakom ryggen. Fy fan.

JEEEEESUS vad jag är slut.

Jag har tråkigt...

... del 2:

Om lite drygt två veckor släpps Odd Mollys vårkollektion. Vilken tur att man nyligen fått ett litet tillskott i plånboken. Här är några av mina favoriter:

Jag har...

... tråkigt - på ett behagligt sätt. Jag sitter här med mina lyxproblem och radar upp pros and cons för olika hotell i Thailand. Det är mycket att fundera över. Man vill ju att det ska bli den bästa resan ever - för gudarna ska veta att det inte är helt gratis att åka dit.

Att åka till Thailand med hela familjen är en dröm vi haft länge - jag och Mattias älskar ju att resa - men, let's face it: En av huvudanledningarna till att vi oftast semestrar utomlands själva är att det helt enkelt blir för dyrt att ta med barnen. Att göra budget är helt svindlande när man har tre barn; det går åt så ofantligt mycket mer än vad man tror.

MEN! Nu har mamma öppnat plånboken i samband med att hon och Peter separerat och sålt huset. Hon är alltid generös, men denna gång har hon verkligen slagit på stort. Hon anser att det här är enda gången i livet hon kommer kunna göra detta; hon bjuder mig och Pernilla och våra familjer på två veckor i paradiset. Så nu när chocken har lagt sig är det bara att börja kolla runt.

Nyårslöften? Nej...

... tack. Precis som alla andra har jag stått halvberusad och skålat och lovat att sluta röka och äta mindre godis. Men det var förr det. Nu när jag är 30+ är jag klok nog att inse att det är helt meningslöst att lova något som man ändå inte håller i mer än två veckor - i bästa fall.

Men så läste jag ett statusmeddelande på facebook, där en gammal kompis till mig uppmuntrar till att ta itu med det man borde; alla viktiga saker för att må bra och leva väl - att en dag i taget kan ta en till nya spännande platser man tidigare bara drömt om.

Detta skrevs av M; min fina barndomskompis som växte upp ensam med sin mamma. Pappan hade dött narkotikapåverkad i en bilolycka många år tidigare. M fick aldrig ens veta vad som hänt.

M var strulig i skolan. Han fick dåliga betyg; han slogs och stal bilar - kort och gott som så många andra på Kronoparken vid den här tiden. Men det var mer tragik kring M.

M's familj hade dåligt med pengar. Han hade ingen fast punkt i livet - han fick aldrig något gratis. Han spelade basket och var ganska duktig - men sjabblade bort allt med felaktiga val.

När han var strax över tjugo fick han barn ihop med en tillfällig förbindelse - men den enda kärleken han kände då var till heroin. Och piller och allt möjligt, allt man kunde få tag på.

Alla väntade på tack och godnatt. Jag såg honom ligga på en parkbänk en gång; jag var på väg till sommar-Plaza, och gick fram för att kolla till honom. Helt okontaktbar men med ett leende på läpparna.

Detta pågick i många år. Man slutade att höra om honom. Han var som han var helt enkelt. Det fanns inget att snacka om tillslut.

Helt oväntat sprang jag på honom på en FBK-match för några år sedan. Samma fina M, men inte samma som sist. Nu helt plötsligt ren och hungrig på livet. Han hade fått kontakt med sin son och var helt plötsligt aktiv inom KRIS ungdomsdel. Han kände det som om han fått en andra chans.

Sprang på honom ett par gånger på stan. Glad och uppåt så till den milda grad att det verkade fejkat. Som om han börjat knarka igen - sen försvann han återigen.

Sedan dyker han upp på facebook för något år sedan, boende i en annan stad. Massa fina bilder i sina album på honom och sonen; på M när han har tagit dykcertifikat - när han springer maraton och när han sitter och tittar lyckligt in i kameran.

Där kan man prata om att välja sitt liv! Att välja att leva sitt liv, istället bara för att följa strömmen och hitta på en massa bra motargument om varför man ska fortsätta att misshandla sig själv. Att välja sitt eget öde istället för att bara gå längs den väg som verkar helt utstakad.

Jag blir så himla glad när jag tänker på M och hur det gått för honom! Varje dag måste ha varit en kamp. Och en så fin människa som han förtjänade ett bättre slut.

Jag har precis varit uppe...

... och nattat pojkarna. När jag kommit ner för trappan hittar jag en tårögd Mattias i soffan. Då har han tittat på något kungaprogram på TV:n och så har Drottning Silvia uttalat sig så fint om att man ska älska sina barn. Och han tycker att det är så fint att hon engagerar sig så för trafficking och utsatta barn.

"Men herregud, alla sånadära har ju nåt de grejar med," säger jag. Men han fattar inte. Han kan bara tänka på att man ska älska sina barn för då får de vettigheten på köpet (eller vad det var, han svamlade så).

Å sen så slås jag av tanken att stackars Margarete kanske stendör på fläcken när hon inser att hon närt en sådan royalist vid sin barm.

Herregud, nu är det...

... alltså januari igen. Årets tyngsta månad. Man kan lätt bli lite smådeprimerad, to say the least. All julångest är över och nu har man... ingenting alls att se fram emot. Det är grått, trist och man är pank.

Den bästa medicinen mot januaridepp är att skaffa barn, gärna minst tre. Ju fler man har desto mindre tid har man att känna efter på riktigt. Och vilken befrielse det kan vara.

Den andra braiga medicinen är att boka en resa till Thailand till nästa vinter. Vilket är precis vad jag ska göra nu.

Maj godd vilken trevlig...

... kväll vi haft.

Innan barnen skulle sova gick vi ut och brände av våra raketer.

Folke ville absolut ha hjälm på sig.

Love var livrädd för ljudet och den springande pappan.

Molly och jag glittrade ikapp i våra paljettleggings i soffan.

Sedan spelade vi ett parti monopol.

Johanna var på sitt allra bästa spexarhumör.

Mattias och jag blev nästan osams, men vi hade roligt ändå.

Molly vid tolvslaget med ett glas äppelcider i handen.

Mamman å dottern.

Ludvigs firande fortsatte...

... med ett litet födelsedagskalas för de närmaste. Ludvig blir dock så stressad av folksamlingar där han hamnar i fokus att jag tror vi skippar ett barnkalas denna gång.

Ludvigs tårta (som han designat själv)

Molly vacker och skönlockig, spelandes Mario Kart med en intresserad lillebror bredvid

Åsså kom Batman!

Å sen vare kalasdax. Jerker, Anna, den lille jokern, Alva, Folke och Johanna

Johanna, Folke, Molly, Ludvig och farmor

Morfar och farfar

Sen tog vi en liten brejk och gick till pulkabacken. Molly drog en vurpa.

Ögonfransar to die for.

När Ludvig vaknade i morse...

... började jag sjunga "Ja må han leva..." med sömndrucken röst.

"Inte nu mamma, sjung när jag äter frukost. Idag är det jag som bestämmer." Detta mantra har vi levt efter hela dagen.

Love har skrikit och gjort förbjudna saker hela morgonen - vilket har lett till att han är lite rödgråten.

Vid paketöppningen fick jag äntligen sjunga för min stora drakpojke. Fyra år idag - grattis Ludvig!!!

Molly dödstrött och frusen - Love hjälper till att öppna presenterna

När en fyraåring får bestämma så är det OK att äta jumboklubba långt innan frukost.

Och får man inte bestämma ALLT så kan man sura lite i sin nya fina morgonrock.

En snabbis på IKEA...

... förvandlades till ett riktigt shoppingrace, mestadels för att tillfredsställa mamma, men också för att införskaffa raketer. Och ballonger och tårtljus och annat jox som jag totalt glömt bort, i all förvirring detta år.

Molly provsitter gungfåtöljer, i allra bästa gammal-kärring-stil.

Här är hon betydligt coolare. Och lite generad över den pinsamma mamman som vill ta kort inne på Ikeas restaurang. Men hon är mycket glad över att få bära lyxväskan.

Åsså har jag bakat äppelmuffins och kakor och chokladtårta, allt enligt Ludvigs beställning. Imorgon firar vi att han fyller fyra. Stora fina Lolly!

Herregud, jag älskar...

... nya kameran. Det går inte en dag utan att jag är framme å fotar som värsta turisten. I mitt eget hem.

Vaknade med magont vid 04-tiden i morse. Hade så ont att jag kallsvettades och fick buffa Mattias ur sängen när Love ville gå upp. Det var inte mensmagen eller bajsmagen som spökade, detta var högre upp och gjorde så jävulusiskt ont.

Iallafall lyckades jag somna om. Molly kom upp vid halv tio och frågade "Hur går det, mamma? Ska du blogga om detta sedan?" Men herrgud. Klart jag ska.

Kände mig bättre framåt lunch. Fixade lite hemma i all stillhet. Finaste Fia kom på besök; Ludvigs gudmor och en av de bästaste bästa. Hon är mycket chic med scarf (och basker och guldbälte som inte syns på kortet).

Love gillade henne mycket. Han lade sig tillrätta på en gång. Fia läste med stor inlevelse.

Ludvig satt bredvid - i pyjamas klockan 16 - och åt en clementin.