Har varit hos mamma...

... nu på kvällen och grillat. Blev lite förvånad först, eftersom vi skulle komma klocken fem var det sagt. Och den här gången var vi faktiskt i tid eftersom vi börjat förbereda och packa väskan redan vid halv fyra. Iallafall blev jag förvånad av att grillen bara stod och rök. Ingen mat var klar och inget kött låg på gallret.

Det här hade väl inte varit så konstigt om man kommit hem till vem som helst i ens umgängeskrets, eftersom det då ges lite utrymme till lite småprat och dylikt innan maten. Men inte min mamma. Är det sagt klockan fem, ja då står maten klar då. Till hennes försvar får jag väl säga att det här egentligen är ganska gulligt att hon tänker på oss småbarnsföräldrar, att vi inte kan stanna så länge eftersom Love skriker duktigt och vi kanske måste snabbasnabbasnabba oss på att äta - en i taget då, naturligtvis.

Men när jag tänker efter har det alltid varit så. Min mamma är nog den mest oflexibla människa jag vet - (tråkigt nu när posten slår igen och hon måste söka nytt jobb, just flexibel brukar ju vara en ganska poppis egenskap hos arbetsgivare) - ska man bjuda henne på middag, då ska man helst ringa henne en eller två dagar i förväg så att hon inte hinner a) planera någon annan mat eller b) -gud förbjude- tina någon mat, t.ex. ett paket nötfärs från frysen. Nej, spontanitet och mamma hör inte ihop.

Dessutom är hon oerhört principfast och har en jävla massa regler. Här är tre exempel:

1. Varje söndag tar hon bort sitt nagellack med något acetonbaserat preparat. Därefter måste naglarna VILA någon timme eller så innan hon kan måla nytt.

2. Hennes man Peter, som trots att han tjänar ungefär lika mycket som mamma, får VECKOPENG varje vecka. Denna summa ska räcka till bensin, fiskmat och aftonbladet och ibland får han till och med en liten slant över så han kan spara ihop till ett frisörbesök. Resten av lönen lägger min mamma vantarna på.

3. Under september - maj varje år ska det bantas. Undantag är helgerna: halloween, jul och nyår, påsk och när någon fyller år. Då ska det istället frossas å det grövsta. Det stora tabberaset på Lundegatan liksom. Samma sak är det varje sommar, då svullas det till bristningsgränsen ända tills september då man får börja om från början igen. Detta kan alltså liknas vid väldigt utdragen bulimi. Dessutom tvingar mamma med Peter på 30 minuters stavgång varje dag och det är ju en väldigt manlig företeelse bara det.

Uppkomsten till detta var när mamma hade varit i Turkiet nån gång på 90-talet och fick en smärre chock när hon framkallade semesterbilderna och insåg att hon VÄGDE ÖVER SEXTIO KILO. Ja det här var ju så otroligt smärtsamt för denna fd anorektiska kvinna som vägt 42 kilo efter att ha fött två skitfeta barn. Det fanns ju ingen annan utväg än att börja dra ner på kalorierna liksom! Att hon faktiskt är över femtio är det ingen som bryr sig om.

Fy fan...

... vilken jävla skitdag!

Det mest glädjande var att vackra Molly kom hem.

Det roligaste var att Ludvigs självvalda middag blev varmkorv, ris, ketchup och en sås på vitlökscremefraiche och dill.

Men resten var bajs.

Over and out.

Det är helt sjukt...

... och jag vågar knappt säga det utan att bli jinxed, men vi har börjat få lite egentid på kvällen. Till och med Noe har börjat slockna innan 23. Ibland så tidigt som åtta!

Och det är verkligen EGEN tid. Vi spenderar den inte så ofta ihop.

Jag hänger ju här vid datorn och Mattias ser på TV. Det är ganska skönt det med.

Sen så har jag en tvångstanke som jag måste genomföra nästan varje kväll. Jag måste spela Mahjong på datorn ända tills den går ut. Ibland går det på första försöket och då känns det nästan lite snopet. Ibland får jag spela så många gånger att jag sitter här till klockan två med grus i ögonen och förbannar mig själv för att jag inte passar på och sover när alla andra gör det.

För övrigt tycker Mattias att det är sjukt kärringaktigt att spela Mahjong på datorn. Men inte är det ok att jag spelar poker heller för då blir vi urfattiga.

Men det här med tvångstankar är ju sjukt jobbigt. En man i min omedelbara närhet, som vill vara anonym i sammanhanget, måste till exempel knäppa skjortan i rätt ordning - inte uppifrån och ner eller nerifrån och upp - nej, han måste hoppa över en och ta den sist. På bilstereon måste han ställa in volymen på 35 eller 40, inget däremellan.

En annan tvångstanke jag har är att jag måste öppna diskmaskinen medan den är igång för att kolla att allt blir rent. Och på kvällen vickar jag på ena foten, alternativt gnuggar den mot benet för att komma till ro - det här tänker jag inte på ens, men alla andra stör sig. Fast det kan jag inte rå för, min mamma och min syrra gör likadant.

Till och med Ludvig har såna här tics. Varje kväll när han ska gå och lägga sig måste han gå ända bort till rondellen på sin bilbanematta innan han kan vända om och gå till sängen.

Sen finns det saker som man bara inte KAN göra, hur mycket man än försöker. Till exempel kan jag inte torka av mig med en handduk när jag duschat, utan klafsar omkring och lämnar fotspår överallt så Mattias blir alldeles GALEN över att strumporna blir blöta.

Otroligt härlig kväll...

... som förgylldes av lite shopping på Pricken ihop med urgulliga Eugenia. Promenerade dit över Gubbholmen, som var full av fulla studenter och annat löst folk, och det var så fint och grönt och ankor och varm luft och glittrande vatten och glada fullgubbar och smattrande flipflops. Och jag kunde lämna Loves kvällsskrik och Ludvigs gnäll och förkylda maken och disk och tvätt som skulle plockas undan och... ja, bara få andas obehindrat och hinna tänka klart mina tankar innan jag blir avbruten av något av mina 33 barn.

Grön Katvig appleprint t-shirt till Love

Rosa Katvig appleprint t-shirt till Molly

Svart/vit-randig Katvig hoodie till Ludvig

Kom lite post också...

Katvig appleprint bodysuit till Love

Moloknickers till Ludvig

... och 1,6 kilo kläder till Molly från HM!

Nu får det nog räcka för ett bra tag framöver.

Jag menar, Polarn O. Pyret rean börjar ju den 12:e.

Tänkte, i min stillhet, dokumentera...

... den härliga lunchen jag och Mattias avnjöt på altanen idag. Han hade varit iväg och köpt Thaimat, Ludvig låg och sov och Love kucklade i buggan.

Då var det plötsligt två skator som började kraxa lite längre bort. Hade jag inte vetat bättre kanske jag hade blivit rädd. Men det visade sig ganska snabbt vara The Two Bitches Next Door. Genast började de narra oss som Den Perfekta Familjen. Ja, men det ju sådana vi är! Barnen uppför sig alltid och är väldigt glada, jag och Mattias är alltid sams och jättekära och vi är verkligen superduperlyckliga JÄMT.

Bestämde mig för att istället fotografera dem! Jag har maskerat dem något så de fortfarande kan vara anonyma.

Den ena, sittande, kan vi kalla T. Egentligen är hon själv medlem i en Perfekt Familj, och här ska jag göra ett riktigt avslöjande: Häromdagen välte hennes cykel omkull i lekparken. Hon hade väskan i cykelkorgen på styret, och ur den ramlade en fasansfull sak. Hade det varit min väska hade det varit en härlig blandning av söndersmulade kex, hårspännen, tamponger, nappar, skrynkliga blöjor och tuggummi. Men ICKE. Jag kan knappt ta ordet i min mun.

Ur väskan föll ett papper till en uppäten "health bar", alltså en sån där nyttig sak som bara innehåller sojabönor och frön och jox. Så det är sådant hon äter, denna späda men ack så kraxande fågel.

Den andra, stående, vinkar förrädiskt mot kameran. Henne kan vi kalla M. Hon är ingen Äkta Mamma. Hon blir arg på sitt barn. Ibland blir hon till och med galen. Sådant är inte accepterat i en Perfekt Familj. Sådan är aldrig jag mot mina barn. Sedan var hon aldrig gravid heller. Hon var På Smällen, för det är det man är om man är 20 år och blir gravid fast man inte ens har en gymnasieutbildning. Nä, hon borde skämmas.

Själv ska jag nu gå ut och frossa vidare i min egen självgodhet på balkongen, och fortsätta dokumentera min fantastiska dag med min Perfekta Familj - precis som det var meningen från början.

Måste återigen tipsa om den fantastiska bloggen...

... som Linda Rosing skriver på www.hanky.se/lindarosing

Hon är en RIKTIGT härlig tjej! Mysig, jordnära och djupsinnig är ord som direkt poppar upp i mitt huvud när jag tänker på henne.

Tänk vad befriande det är med en kvinna som verkligen vet vad hon vill.

Man kanske skulle ta och operera tuttarna! Då verkar man komma långt. Kolla inlägget på sidan 4, "Visst har jag blivit brun!". Det ser så fint ut med hela armhålan full med bröst.

Längre ner på samma sida, under inlägget "Måste börja!" har hon lyckats ta en helt spontan bild på sig själv när hon dricker kaffe. Vilken begåvning alltså. Tänk att få vara som hon.

Inte nog med det. Hon verkar ha huvudet på skaft också. Sida efter sida fylld med sköna citat. Jag behöver nog inte ens nämna något här, säkert hittar alla sitt eget favorit!

På sidan 11 under inlägget "Strul med min blogg!" hittat man ännu ett vackert fotografi av Linda. Håret ligger strategiskt placerat men det föll säkert så helt naturligt.

På sidan 12 finns en hel hög smakfulla bilder. Under inlägget "Rosings Städ AB!" finns en bild på Linda där man ser hur vackert smal hon är. Jag blir så himla avundsjuk på hennes midjemått. Det är så fint med extrem timglasfigur. Här ser man verkligen hur en lyckad bröstoperation liksom kan ge kroppen en ny dimension.

På samma sida lite längre ner under "Nu är jag tillbaks!" ser man Linda helt au naturel. Iofs har hon ju tatuerat in både lipliner och ögonbryn, men det ser inte alls konstigt fast hon är osminkad för övrigt. Nej, hon är verkligen ÄKTA skönhet personifierad.

Sist men inte minst så vill jag bara tacka Linda för att du har gjort det socialt accepterat att stå i köket i minimal rosa bikini och laga mat - finns även en bild på detta på sidan 12 under inlägget "Jag har fått färg på min bleka kropp!". Jag har SÅ länge velat göra detta men känt mig lite udda.

Sammanfattning: TACK LINDA FÖR ATT DU FINNS!

Det finns en sak...

... som min make inte fattar. Och det spelar ingen roll hur ofta jag påpekar detta, nej det kan inte hjälpas.

Jag shoppar ju vansinnigt mycket till mina barn. Man skulle nästan kunna säga att det är en hobby - fast det låter lite osmakligt tycker jag, att man har som intresse att konsumera. Man skulle kunna säga att jag gillar att aktivera mitt VISA-kort istället. Känns mkt bättre nu.

Iallafall så gillar jag att köpa set med kläder till barnen, alltså typ en tröja plus byxor som hör ihop. Annars står jag där vid byrålådan och får matcha en illgrön tröja med elefanter på med ljusblå brallor med biltryck. Det går ju inte för sig för moi.

När Mattias ska klä på pojkarna så brukar jag oftast lägga fram kläder kvällen innan för att inga oklarheter ska uppstå. Jag vill ju gärna få som jag vill. På kvällen när det är pyjamasdags så tar han dock ofta egna initiativ, vilket är helt OK i vanliga fall. Men nu när det är så varmt så kan man ju inte låta Lolly sova i vanlig pj med långa ben och armar, eftersom han MÅSTE ligga under duntäcket. Då kan Mattias klä på honom någon t-shirt - antagligen för att den ligger överst i lådan, men ändå - som egentligen ska användas ihop med något annat.

Då blir det jättefel för mig.

Och jag kommer i ofas med tvättningen.

För jag menar: Om t-shirten används mycket mer än shortsen så blir den ju tvättad därefter. Och då står jag där om några veckor med en tvättruggad t-shirt som inte alls passar ihop med de dära shortsen som nästan ser nya ut.

Mattias: Nu har jag ju köpt lite nya linnen till Ludvig som ligger i en speciell linnenhög i tredje byrålådan uppifrån. Där är du varmt välkommen att plocka fritt. De hör inte ihop med något alls utan är framförallt tänkta att sova i.

PS. Pernilla: Det dära stora gula runda grejen uppe i himlen som lyser som gör att vi har det varmt och skönt just nu, den heter SOL. Ett O. Inte SOOOOOOOOOOOOOOOOOOL.


PS. Vilka problem jag har. En make som inte kan matcha. Och att jag måste rätta andras bloggar hela tiden. Det tar på krafterna. Phew!

Jag har fått konkurrens...

... av Mattias som också har börjat blogga! Nu är jag inte längre envåldsbloggare i familjen utan måste plötsligt dela med mig av datorn. Och nu sitter vi vid matbordet och har inte så mycket att prata om, för vi vet båda att om man säger något mindre genomtänkt, så kommer detta givetvis redovisas på ett mer eller mindre smickrande sätt på den andres blogg.

Som nu ikväll hade jag bakat muffins eftersom min kompis Jill kommer hit med sina två tjejjor imorgon. Vi har sprungit på varandra någon gång på stan och så, men senaste gången vi faktiskt hade tid att prata var när hennes dotter Emily föddes. Och det var dagen efter midsommarafton 2007. Inte ens när Emily döptes fick vi till det. Just den dagen bestämde sig Johanna för att föda Folke och jag var med och hejjade på.

Men iallafall, när muffinsen var färdiga så kommer Mattias och frågar: "Vad är det där för slags muffins, vad goda de ser ut. Har du bakat dem förut?" "Jamen det är ju de vanliga blåbärsmuffinsen som jag brukar baka", svarar jag trött. "Aha, jag kände inte igen dem. Har du pimpat dem lite för att imponera på Jill imorgon eller?", kommenterar han vidare. Ja gud ja.

Snark.

Sedan vill han väldigt gärna fotografera muffinsen. Jag är ju inte dummare än att jag fattar varför han vill det. Så nu sitter jag här och väntar på att bli hånad.

Här är hans blogg btw: http://matta-k-d.blogspot.com/

Lite nytt till pojkarna...

... idag igen! :)

Body och byxor från Katvig, till Love

Två mönstrade linnen från Katvig, till Ludvig

Rutigt linne från Molo, till Ludvig

Superfina preppy shorts från POP, till Ludvig

The Battle of the Igelkotts...

... bevittnade vi igår! De gick runt varandra och väste och hade sig. När jag gick fram för att ta kort försökte den ena fegisen smita mellan spjälorna i staketet. Eller också höll de på att få till det och så kom jag och störde... hmm... ja det kanske var så det var.

Den här avokadon kom Ludvig gående med igår. "Men Ludvig, du ska inte bita i den", sa jag. "Det var inte jag, det var Peter", svarade han. Lite senare försökte han skylla bettet på Bernhard och Bianca. Så nu vet jag inte vem som är skyldig! :)

En hemmafruig grej till som jag gillar...

... är att påta i trädgården! :)

Mina stora kärlekar just nu är mina tomatplantor, jag har en Hona (i röd hink) och en Hane (i blå hink). Båda är redan proppfulla av tomater! Sanningen att säga så gör jag ett litet experiment för att se vilket som är det starka könet, i detta fall innebär det vilken planta som ger flest tomater.

Hanen har, helt naturligt, alltid sett lite svagare ut. Lite mer okomplett som planta liksom.

Jag har även en helt galen enorm krukväxt, med enorma rosa blommor som hänger i klasar, som jag har i en stor kruka på altanen. Den fick jag av Fredrik nu senast när han var hemma för den var så vulgär och för att han tyckte att jag behöver lite mer glamour i mitt liv.

Fattar inte vad han menar med det! Bara för att han kom i sina Gucciloafers ("ah, de är URGAMLA!") och D&G skjorta och backslick a´la Östermalmbrats, medan jag satt i ett alldeles urtvättat och solkigt gravidlinne som blivit alldeles för urringat med tiden och en kjol som-egentligen-inte-passar-för-jag-skulle-behöva-väga-tio-kilo-mindre-för-att-den-ska-sitta-snyggt-men-det-är-ju-så-vansinnigt-skönt-att-man-kommer-i-sina-vanliga-kläder-igen plus den där ökända sovfrisyren.

Han hade med sig en massa onyttigheter också, två påsar olika bakverk han köpt på Café Råtorp. Och som den kolhydratsjunkie jag är, så slank det väl ner ett... eller två eller nåt.

Jag tror att spöket är tillbaka...

... för jag svär, vi har något konstigt i vårt hus.

Som i natt: Jag vaknade av att min mobiltelefon lät så där som det gör när batterierna håller på att ta slut, så jag gick ner för att stänga av den. Bara det var himla märkligt eftersom jag laddat den dagen innan! Hur som helst, när jag flippar upp locket så är min displaybild bytt. Och när jag råkade trycka på fel knapp så gav den ifrån sig ett ljud - jag har alltid knappljudet avstängt.

Sådana här sjuka saker händer emellanåt hos oss.

För någon månad sedan satt jag och Mattias i soffan och kollade på tv, när vi hörde ett slags väsande från övervåningen. Givetvis trodde vi att det är Ludvig som hade vaknat och stod där uppe och tryckte vid trappgrinden, men när vi kollade så sov båda barnen djupt i sina egna sängar.

Helt oförklarligt! Jag vet inte vad jag ska tro. Iofs har jag blivit itutad sedan jag var pytteliten att spöken och så finns, det finns en massa historier på pappas sida från när de bodde på landet. Men det finns alltid en massa anledningar att INTE tro dem eftersom de är ett gäng suspekta typer.

1. Farmor - Pratar med tv:n. Hon blev så glad när Christer Sjögren vinkade till henne under melodifestivalen.

2. Farfar - Död sedan 1985 så honom kan man liksom inte dubbelkolla med.

3. Farbror Kent - Han har brottats med krokodiler i Amazonas och haft knivdueller med pirater och ja... det drar ju ner trovärdigheten något.

4. Farbror Christer - Han VET vem som mördade Olof Palme. Bara en sån sak.

5. Och så var det pappa då... eftersom jag inte vill hänga ut honom så....hmmm----


Men helt ärligt så började det när Mollys gudfar Andy dog hastigt 2001. Kort därefter kände jag mig iakttagen, och vaknade en natt av att någon stod och tittade på mig. Eftersom Mollys pappa har ett mycket udda beteende stundvis, så trodde jag att det var han som kollade på mig när jag sov. Morgonen efter så visade det sig att det inte alls varit så...

Har precis varit ute...

... och dragit en runda badminton med Mattias. Hade alldeles för tajta shorts och ingen behå på mig - snarare nattsärk faktiskt - så det var ingen höjdare. Dessutom blev jag, min vana trogen, attackerad av ungefär en miljon myggor som bara var ute efter mitt blod. Jag får alltid mycket myggbett, men rekordet var nog sommaren 1992, då jag hade 52 myggbett på samma gång. Och det var bara när jag räknade ena benet. Och jag får väldigt fula bett också eftersom jag inte kan låta bli att klia sönder dem. Ett tag fick jag för mig att de slutade klia om jag tog en nagel och gjorde ett kryss i dem. Men tillslut fattade jag bättre.

Iallafall måste det ha varit en mycket konstig syn för våra grannar och folkölsdrickande killar i 20-års åldern som gick förbi. Jag är ju liksom kanske inte den mesta badmintonspelande typen, men sanningen är att jag tycker att det är skitkul. Jag är en kvinna med många dolda talanger! Min allra mest pinsamma som jag knappt står för är att jag älskar att brodera korsstygn.

Annars är det mest hemmafrugrejer som kanske förvånar, förutom att jag gillar att laga mat och baka och pyssla och sånt som många gör.
Jag älskar att tvätta och att hänga tvätt.
Jag älskar att ställa in disk i diskmaskinen.
Jag älskar att hälla ut en hel hink vatten över badrumsgolvet och sedan skura det.

Sen var det väl inte något mer som var så jävla kul.

Klassfotboll i 29 graders värme...

... ingen skugga, konstant gungandes på en barnvagn i 3 x 40 minuter = röd make. Titta vilken klädsam bränna som smyger sig neråt!

Mollys lag förlorade i finalen med 4-2 och FAN vilken tung förlust! Det är helt sjukt hur engagerad man blir till och med på åttaåringars nivå. Vill man se det positivt så kom de alltså tvåa bland 32 lag... men just nu är det bara sorg. Molly tog dock det hela med ro och firade att fotbollen var över genom att premiärbada i Örsholmstjärn.

PS. Imorgon blir det ingen uppknäppt pikétröja för Mattias.

Ah, nu är det sommar...

... nästan på riktigt! Mattias jobbade sista dagen och Ludvig tog sommarledigt från dagis. Fröknarna på dagis fick varsin vacker ask med sex ljuvliga handgjorda chokladpraliner i sommarlovspresent. De älskar oss såklart. :)

Härlig dag. Vacker väder, lekande barn och god mat på grillen ikväll.

Tyvärr är exet ett mycket irriterande inslag som bara är ute för att jävlas. Han är lätt den elakaste person jag träffat. Lite ledsen, lite arg, men mest av allt uppgiven över att det aldrig tar slut.

Molly har en förkärlek till lite udda...

... tv-program - eller ja, program som normala barn kanske inte intresserar sig för. Till exempel så tycker hon att Dr Phil är väldigt bra.

Nu ikväll när jag kom ut ur duschen låg hon och kollade på något matlagningsprogram. "Vad gott det ser ut", sa jag. "Mamma har du aldrig sett på Mat-Niklas förut?" svarar hon förvånat.

Eeeeh nej... men det känns som om du har det lilla barn?

När programmet var slut kom hon ner med en lapp där hon skrivit:

"0,5 l jordgubbar 29:00
3 passionsfrukt 15:00
1 dl hasselnötter 5:00
1 vanilistäng

Mmmm vad got"


Imorgon vankas det lågstadiedisco. Jihoo.

Eftersom jag inte får någon ordning på fotografierna...

... får jag visa dagens post så här istället. Inte speciellt vackert det heller, men ändå!



Äääntligen har jag lyckats hitta en flygplansbody i rätt storlek till Love! Har letat jättelänge, så hittar jag till slut en superfin på Tradera för 91 spänn! Vilket fynd!



(Det kom även en liten pressie till Molly med posten idag, men hon snokar så bedrövligt så jag vill inte berätta här än!)

Det här med att blogga...

... är verkligen skitbra. Inte bara för att det fyller en viss funktion för ens självgodhet, utan också för att man slipper umgås med folk.

Exempel:

Jag ringer inte längre till min syster Pernilla. Det tar en massa tid som jag inte har med alla dessa ungar överallt. Men jag älskar henne verkligen mest av allt (ja hon kvalar ju direkt in på min Top 10-lista) och jag vill ju gärna höra hur hon har det där uppe i Gävle. Därför läser jag hennes blogg varje dag och förundras över att hon fortfarande inte kan stava (trots att det finns stavningsprogram) och att hon har noll koll på grammatik.

Pernilla är f.ö. den enda personen över åtta år som jag vet som hittar på egna ord när hon löser korsord - det där ordet som egentligen makes sense får hon ju kanske dra av en bokstav på för att det ska få plats i rutorna.

En annan bra grej med att blogga:

Det öppnar för många fler samtal, t.ex. med min granne Malin. Hon läser bloggen och VIPS! så kan vi prata om att Mattias ska vara pappaledig hela sommaren. Och jag läser hennes blogg där jag och maken går under namnet Småbarnsföräldrarna Som Aldrig Sover. Nu förstår jag att hon var MATFÖRGIFTAD och inte bakfull efter helgens grillkväll.

Och så kan vi prata om bloggandet och riktigt frossa i vilka otroligt härliga småbarnsmammor vi är.

Varför blir det så himla fult...

... och skitkonstigt när jag ska lägga in bilder??? Hur jag än joxar och trixar så blir det skitfult! Det är mer än mitt sinne för estetik klarar av! Får bara lägga in en i taget fortsättningsvis, då verkar det gå bra.

Igår var det temaavslutning...

... med Mollys klass. Det firades med ett skådespel i Norrstrandsskolans aula, och det var så där härligt oorganiserat med både glömda repliker, barn som inte hördes alls och barn-som-pratade-så-monotont-och-läste-innantill så man knappt fattade något av handlingen.

Idag har vi: veckohandlat på ICA Maxi, köpt solhattar till pojkarna och SvampBob-kalsonger till Ludvig, inspekterat nya digitala menyboardar på Donken (Ludvig gullade till sig lite glass) och inhandlat badmintonnät, bollar och diverse attiraljer till trädgården. Ludvig, som numera är blöjfri dagtid, blev så till sig bland alla leksaker att han kissade på sig lite lägligt inne på Toys 'R' Us.

Men som ni sedan ser här på bilderna så är vi en alldeles fulländad familj. Love sov i buggan, Molly sprang omkring och poserade och Ludvig körde en alldeles egen badmintonvariant. Inte ett bekymmer i världen.

Att detta lugn bara varade i ungefär tolv och en halv minut är en helt annan historia.